År 2017 lät Länsstyrelsen Örebro byggnadsminnesförklara det som en gång uppfördes som Karlskoga stadshus och stadshotell. En byggnadsminnesförklaring innebär att skydda, vårda och utveckla kulturhistoriska värden för framtiden. Inför beslutet gjordes en antikvarisk förundersökning med riktlinjer som beskriver vilka delar av byggnaden som bedöms vara original, berättar dess historia och vägleder hur byggnaden kan bevaras och återskapas.
Till exempel kan vi läsa i de antikvariska riktlinjerna att de ursprungliga borden och stolarna borde återföras till sessionssalen. Tyvärr fanns inte allt bevarat, men ett antal möbler kunde restaureras och istället få nytt liv i det intilliggande konferensrummet. Det öppnade möjligheten att utveckla en ny lösning för borden i sessionssalen. För att säkerställa en god akustikmiljö och samtidigt följa Länsstyrelsens önskemål om att undvika traditionella akustikplattor i tak eller på vägg valde vi att integrera ljudabsorbent i bordens sarg.
Bordens utformning har inspirerats av räcket på läktaren. Trälamellerna tillsammans med den mjukt formade skivan bidrar till en behaglig ljudmiljö i rummet. Små detaljer som bordsbenen i krom anknyter till överliggaren på räcket, som visserligen inte är original, men även de senare årsringarna har ett värde för helheten. Till de nya borden valdes en modern kontorsstol, som kombinerar dagens krav på komfort och funktionalitet med en formgivning som påminner om den ursprungliga stolen. En stol klädd i läder, med ett stramt, kantigt ryggstöd och rundade armstöd – en modern tolkning av rummets historia.
I de antikvariska riktlinjerna fanns också förrummet beskrivet, vars väggar pryds av fotografiska tapeter från 1939. Väggdekorationerna hör till de första av sitt slag i Sverige. Ett av motiven, en bild från ett möte på Stockholms slott hösten 1939, skildrar Nordens statsöverhuvuden som samlats för att manifestera sammanhållning och stöd för Finland mot hotet från Sovjetunionen. Tapeterna är inte bara utsmyckning – de påminner om byggnadens symboliska funktion i en omvälvande tid.
Stadshuset invigdes på nyårsnatten 1939–1940, i samband med att Karlskoga officiellt blev stad. Från balkongen höll landshövdingen och stadsfullmäktiges ordförande tal inför omkring 8 000 samlade invånare på torget nedanför. Omkring 40 år senare, under mitten av 1980-talet, genomfördes en omfattande ombyggnad. Den kommunala förvaltningen lämnade huset och den öppna arkaden mellan torget och innergården byggdes igen för att skapa en större reception och en ny hotellfoajé.
Arkitekten bakom detta utmärkta exempel på svensk modernism är Sune Lindström. Stadshuset var hans första stora projekt, men långt ifrån det sista. Han skulle senare bli känd för ikoniska byggnader som vattentornet “Svampen” i Örebro (1954–1958) och Wenner-Gren Center i Stockholm. Ett kontorshus som när det stod klart 1959 var Sveriges första höghus och Europas högsta byggnad med en stomme av stål. Intressant nog föreslog Sune redan i Karlskogas tidiga planering en skyskrapa, inspirerad av amerikansk arkitektur, men byggnadsnämnden föredrog en mer klassisk siluett – något i stil med Stockholms slott.
